Oj, oj, oj, det var verkligen nära att det skulle bli en riktigt kort tävling det där =) Efter en härlig kväll med tacobuffé i grannbyn och ananaspaj hos våra kompisar hade mina tankar på inlägg blåst all världens väg! Dessutom monterade jag ihop ett kort som min farmor ska få i morgon och när jag ändå hade färgmatchade spillbitar satte jag snabbt ihop ett kort till, ni vet hur det är... Vips springer tiden iväg, maken ligger och snarkar i sängen, hunden blick stilla i sängen bredvid (min) så ingen ska upptäcka honom och det vips är fredagen den trettonde över. Men, men, än är inte tävlingen över! Klicka här för att vara med och tävla.

I höstas var min svägerska, hennes dotter och jag i skogen för att plocka blåbär innan bärplockarna hann före. Som det blir en vacker höstdag står man där tillslut med näsan i backen och har bara ögon för nästa blå tuva. Efter ett tag reagerade jag på att det blivit riktigt tyst från vår yngre deltagare, för trots att hon hade munnen full av bär pratade hon oavbrutet. Jag rätade ut ryggen och började spana. Hennes mammas rygg såg jag en bit bort, deras hund låg och solade på en filt, men tjejen var borta. Jag stegade ut från skogen på skogsbilvägen och fick se henne tio meter bort- hon satt mitt i en lerpöl! Jag kikade snabbt på hennes mamma, sprang efter kameran, fotade och SEN lyfte jag bort henne från leran, skadan var ju ändå redan skedd =) Dessa foton resulterade i "Med läpparna små utav bär är så blå".