En riktigt hyllning till min stora lillebror! En varm, omtänksam, miljömedveten, snäll och glad människa som är mycket bättre än hans syrra på att hålla kontakten. Det är få människor som har gjort mig så arg som min lillebror, men det är också få människor som jag älskar så högt som honom! För tillfället (just det för TILLFÄLLET- ändring ska ske någon gång!) bor vi 200 mil från varandra. Det är tur att det går bra att prata i telefon och skype är ju en livräddare...
Fotot är taget på vår kära mormors begravning där han tillsammans med fem andra kusiner bar kistan och sänkte ner den. Det är kanske en väl så sorglig händelse att scrappa, men varje gång vi pratar om mormor ler vi eller skrattar varmt så varför inte "spara" de sista minnena av henne? Den här LO:n ligger mig varmt om hjärtat.
10 kommentarer:
Vilken vacker LO. Förstår att den ligger dig varmt om hjärtat.
Kika in i min blogg, en utmaning väntar.
Verkligen en vacker LO även om bilden (som är riktigt fin)kommer från en sorgligt tillfälle.
Den är jättefin och det är viktigt att scrappa om sånna händelser också, det kan hjälpa att bearbeta. Kram
Vilken härlig layout. Jag tycker att det är viktigt att dokumentera andra saker än bara glädje, men det är svårt. Jag har två halvfärdiga layouter från min mormors begravning, som var för nästa ett och ett halvt år sedan. De är bara så svåra att göra.
Hej!! Vilka avancerade grejer du gör, jag är super imponerad!! Du får gärna länka till mig :) Sköt om dig! Kram Anna
Åh, så vackert! Jag finner snart inga ord för allt fint du gör!!
Kram//Anna
Tack för att ni finns ni båda!
Så fulla av kärlek och värme...
Mor
Det är helt ok att du missat min nya blogg. Jag har ju svamlat så mycket fram och tillbaka med bloggandet vara eller inte vara!
Vad mycket fint du fått gjort förresten! Väldigt inspirerande för något som inte rört sina scrapsaker på hur länge som helst :)
Ha d jättebra! Kram
Jättefin LO, visst är det viktigt att scrappa om alla tillfällen.
Laddar Du för helgen nu??
Kommer att bli så roligt :)))
vi ses!
Kram//Mia
Tack! Du gav mig lite ork att ta itu med mina halvfärdiga mormorbegravning-layouter. Några tårar gick åt, men oj så skönt.
Skicka en kommentar