Ny familjemedlem!

När jag kom hem efter skolan idag (och en sväng på stan med två underbara tjejer) gick jag en promenad med hunden. Väl hemma och inne igen startade jag datorn och började min bloggrunda. Mitt i allt detta kom Johnny hem, klev raka vägen in till kontoret utan att ta av sig skorna och sa "jag kommer med en present". I famnen fick jag en underbar liten kanin! Jag som har suttit idag och berättat att min sambo inte är så romantisk av sig satt plötsligt med en livs levande kanin i famnen, helt stum. Min älskade praktiska sambo började fråga om foder, bur, kloklippning, hämtade en morot till LillStampe (som förmodligen är en hona) och fixade en bur medan jag satt helt handfallen i min stol och strök denna underbara lilla varelse. Wow! Jag har haft kaniner när jag var liten men jag måste erkänna att jag glömt hur mjuka dom var... Förra sommaren hamnade jag på sjukhus med magsmärtor som visade sig vara en blindtarmsinflammation. Johnny jobbade natt, kom till mig tidigt på morgonen, satt och sov hela dagen i en stol vid min säng och åkte sen och jobbade. En tidig, tidig morgon när han kom berättade han en dråplig historia. Han såg två kaniner på garagebacken när han stod och tankade lastbilen. I ett försök att muntra upp mig skulle han försöka fånga en av dom. Han lockade, smög, försökte kasta jackan över och följde efter dom nerför en slänt- precis när Securitas körde förbi. Väktaren kom som skjuten ur en kanon och sladdade upp vid Johnny som sida vid det här laget smög efter kaninen på gatan nedanför. Väktaren öppnade dörren och frågade "vad gör du?" Johnny tittade på honom "jag försöker fånga en kanin, inte har du en håv??" Efter ett flertal nattliga dieselstölder på området var det nog det svar han minst väntade sig... Några förklaringar senare och synen av lastbilen som Johnny fortfarande höll på att tanka gjorde att han fick gå. Kaninerna var puts väck och jag fick ingen då, nu har dock LillStampe bosatt sig i vårat kök så länge och jag är glad som ett barn =)