23 juni 2008

Foto(o)lycka!

Det är helt underbart att vara utomlands och digitalkameran är århundratdets bästa uppfinning- tills man kommer hem... Jag har verkligen legat varje kväll och raderat foton som är dåliga/onödiga/hundratals av osv och när jag kommer hem och lägger in bilderna i datorn har jag ändå över 400 foton (min reskamrat har över 1000 *hihi*). Suck som Emma brukar säga. Missförstå mig rätt, det är härligt med kort men det blir svårt att välja vilka som ska scrappas tex för att inte tala om den obefintliga översikten. Nej, NU ska jag sluta klaga och visa er några foton (ej scrappade) från citronernas stad!

En utsiktsbild från en gammal kyrkogård som låg en bit ovanför gamla stan och lägenheten vi bodde i. Jag kan förstå varför det kallas azur-kusten...


Första fredagen vi var där tog vi tåget till Ventimiglia i Italien för att gå på marknad. Vi gjorde verkliga fynd där smycken, kläder, blommor, mat, för att inte tala om min favorit- väskor! Ett av mina väsk-kap biter jag i på bilden nedanför. Det var dock inte fynden som gjorde den här dagen, det var havet! Vilken otrolig färg... När jag ser det på kort kan jag knappt tro att jag varit där. Min kära resekamrat försvann på två röda när hon fick se det och jag blev kvar med alla grejer. Det var dock värt det när hon kom tillbaka med en helnöjd min och hundra kort rikare!

En av regndagarna tog vi bussen till grannstaden och promenerade (eller snarare klättrade) upp till gamla stadsdelen där det finns en borg från 900-talet. På väg upp gick vi förbi ett TVÅTUSEN år gammalt olivträd- jag som är nöjd när mina blommor överlever vintern...! När vi kom upp till borgen fotade vi så klart hej vilt och efter den orgien letade vi reda på ett café som vi blivit rekommenderade att besöka- Chocolat et Fraises (Choklad och jordgubbar). Det var ett litet, litet café där vi satt på bakgården med en otrolig utsikt över dalen. Vi hade inte direkt tid att beundra utsikten eftersom dagen var liden och vi hade varken ätit eller druckit någonting på ganska många timmar. Keytan beställde en stooor kaffe och jag en latte. Min latte var enormt god och varm, medan Keytan fick in en liten espressokopp där kaffet knappt täckte botten och var pissljummet. Hennes min när hon fick se koppen var obetalbar, vi höll på att skratta ihjäl oss och jag fotade! Puss på dig gumman!

PS. Chokladkakan var enormt god! Dom kan choklad fransmännen...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Oh,oh,oh så härligt att se dessa vyer igen. Finns ett ord som ínnefattar Menton, fantastiskt.

Kramar Mamsen

Karolina sa...

Oj så härligt ni verkar ha haft, och kaffehistorien fick jag ju höra live av dig och du skrattade ju gott även då.