Lillebror

Under vår uppväxt var jag längre än David, han växte i kapp mig, jag drog ifrån, han växte i kapp mig, han drog ifrån osv. Ända tills jag började på högstadiet, då växte han i kapp- och om mig. Från den stunden växte han, åt, växte, slog skallen i trappen, växte, åt, slog huvudet när han satte sig i bilen, växte och åt... Han åt aldrig tills han blev mätt utan snarare tills han var less, bottenlös. Jag gick oftast vinnande ur våra slagsmål (han var väl snällare) tills han blev en decimeter längre än mig, då slutade jag utmana honom... Om det då hade stannat vid den decimetern, men neeej då han skulle tvunget bli två, ja till och med tre decimeter längre än mig. Missförstå mig rätt, det är helt rätt att killarna blir längre men hade jag inte kunnat få åtminstone fem centimeter av honom?? Är det så mycket begärt? Som grädde på moset träffade jag en underbar kille (lika lång som min bror) min sambo kan också räkna sig vara tre decimeter längre än mig. Någon som har en pall?
Lo:n är gjord efter Johanna/Silverstars skiss som hon gjort till veckans skiss.