Den lilla sjöjungfrun och den stora näcken

De här sidorna går i vattnets och de underbara badens tecken. Pappret som jag använt inspirerade mig till titeln på uppslaget och jag önskar att ni hade hört hur högt min mamma skrattade när hon fick se det! Det var så hjärtligt och smittande skratt =D På vänstra sidan har jag skurit längs sjöjungfrun, det var så mjuka och böljande linjer, passar bra på vattentemat. I hålet satte jag dit ett foto där italienska gränsen är med i bakgrunden så man får lite perspektiv. På den högra sidan ville jag ha en vattendroppe, så jag gav mig ut på internet och letade reda på en. Jag gjorde om den i lagom storlek och skrev ut den på OH-papper. Klippte ut fotot i samma form och satte fast båda med en brad. Det gör att OH-droppen kan flyttas åt sidan så man ser hela kortet. Enkla sidor, men mycket jobb!












[text Katie classic (tack Karro) samt metro skinni mini, hibiskus och vinranka från Quickutz]

Medan Lillian satt och pluggade till en tenta så skulle familjen Viklund ge sig ut på en promenad. Vår värd hade tipsat om att gå runt en udde, Cape Martin, en promenad på en knapp timme. Det var bara det att när vi hade promenerat längs stranden och precis kommit fram till udden så hade det redan då gått en timme. Dessutom var det varmaste dagen på hela resan. Vi fortsatte dock och gå runt denna udde, vår värd kanske menade att det tog tre kvart att gå runt själva udden. Vi gick och vi gick och vi gick. Vi såg ödlor, det enda som växte vid stigen var kaktusar och palmer, vi gick trappa upp och trappa ner, vi såg stora, enorma hus med privata helikopterplattor, solen gassade mot klippväggen där stigen slingrade sig, vi svettades, smörjde in oss med solkräm och tänkte "stranden är efter nästa krön". Vi gick, mamma blev avig (har aldrig varit med om det förr!) så när hon började bli röd på vänstra kinden och vi sa att hon skulle smörja in sig, så vägrade hon =) Hon skulle minsann inte ha någon solkräm, hon skulle komma fram! När vi efter tre och en halv timmes promenad faktiskt var nära Roquebrune så kommer vi till en smal bro. Den var max två meter bred och gick över en ravin. Det var högt över havet. Säkert tjugo, trettio meter. Vi har gått nära på fyra timmar utan vatten, svettas så vi håller på att flyta bort och när vi är så nära målet kommer vi till denna bro med vår mamma som är extremt höjdrädd. Pappas första tanke var "vi kommer att måsta vända". Mamma fick en enorm svindel, pappa gick före henne, David på höger sida och jag på vänster, hela bron gungade för henne och hon var verkligen nära att råka i panik, men hon tog sig över! *stolt* Det absolut härligaste badet och den godaste maten (hamburgare) som vi åt på hela resan var på den stranden när vi kom fram. Och om ni undrar- vi tog tåget hem!